fredag, mars 18, 2011

Ut o njut!

Såhär års vill jag passa på att vara ute så mycket som möjligt. Den friska luften (om än den varit kall många dagar denna vintern) gör mig både piggare o gladare. Inbillar mig att den gör mig friskare också (det borde för övrigt heta att man går ut i friskluften o inte bara friska luften).

Reflekterade häromdagen över att det inte alltid varit så. När man var liten älskade jag som de flesta andra knattar att vara ute o leka. Det fanns ju så mycket man kunde göra utomhus o man behövde inte vara försiktig med något. Att vara ute främjade kreativiteten o gjorde leken mer tillåtande.

Under tonåren var det sedan ingen höjdare att vara ute (förutom att jag alltid älskat att åka slalom). Man hängde hellre med kompisarna hemma hos någon än var ute. I o för sig, nog fanns det saker som lockade ute, men generellt var det mer inomhus man befann sig.

Nu i vuxen ålder längtar jag ut mest hela tiden. Kom då häromdagen på en tänkbar förklaring. Klädseln.

När man var en liten knodd blev man klokt påpälsad av föräldrarna. Då man sedan kom upp i tonåren o hög snedlugg var modernt, värmdes jag aldrig av en mössa o filaskorna på fötterna kan nog inte ses som de lämpligaste vinterskorna. Dagens ungdomar har antingen skejtskor, converse eller plastskinnstövlar med hårdplastsula, inte heller att klassa som ultimata vinterplagg.

Nej, att jag har lärt mig att klä mig vettigt, är nog en av hemligheterna till att jag helst skulle vara ute hela dagarna. Innan jag blev introducerad i funktionsplaggsvärlden var det aldrig ren njutning, aldrig på samma sätt som nu. Mitt tips för dagen blir alltså, lägg pengarna på snygga o vettiga funktionsplagg, så håller du dig friskare, blir gladare o kreativiteten tillåts flöda. Mer utomhus till folket!

1 kommentar:

  1. Hej Lovisa!
    Jag har några frågor till dig som sjukgymnast.
    Lite bakgrund, jag är korsbandsopererad sen 4 månader tillbaka där man gjort ett nytt korsband av två senor från hamstrings. Under fyramånaderstesterna förra veckan brast en av senorna, så nu har jag två kvar. Vad jag har förstått så kan inte senor hitta varandra igen och jag kommer aldrig ha mer än två senor som fäster hamstrings?
    Jag undrar också lite om skillnaden på fästen och senor, en muskelbristning läker ut av sig själv men inte senorna? Vad skulle då hända om alla senor lossnade då jag nu har två redan skadade och svaga senor som är sköra? Alltså det jag skulle vilja veta är mer anatomi om senor och fästen av hamstrings, vad är skillnaden? Varför hittar inte senor tillbaka?
    Jag själv har kontakt med sjukgymnast, men det kommer ta ett tag innan jag träffar henne igen och denna fråga grämer mig. Detta har aldrig hänt förut så ingen vet riktigt hur man ska gå vidare. Skulle vilja ha fler synvinklar på det hela. Är tacksam för svar.
    /Frida

    SvaraRadera