hej Lovisa!
Av en slump lyckades jag komma in på din blogg där du skriver om ditt yrke, vilket jag är väldigt glad för. Det är nämligen så att jag funderar på att läsa till sjukgymnast, men kan inte bestämma mig för om yrket passar mig. Har du några synpunkter på varför man borde/ inte borde bli sjukgymnast?
Vilka egenskaper man bör ha för att klara yrket? Kan det vara så att vissa inte passar i yrket?
En annan tanke jag har är om yrket är psykiskt påfrestande? Om man möter väldigt många rädda och olyckliga människor?
Vore guld värt om du hade tid att svara på mina frågor.
Ha det bra
Hälsningar /Erik
Hej Erik!
Att plugga till sjukgymnast öppnar många dörrar inom både friskvård- och sjukvårdsbranchen. Det är också en väldigt bra grundkompetens om man som jag, är intresserad av att jobba med träning o hälsa.
Min personliga åsikt är att det är ganska slitigt att jobba heltid med patienbehandlingar då många, men absolut inte alla, patienter har en förväntan på att de lämnar in sig på reparation. De har väntat länge med att söka för sina besvär o när de väl gör de vill de bli lagade på momangen. Nu har ju de gjort sitt. För att vara en bra sjukgymnast krävs ständig närvaro, ambition att motivera o inspirera, lära o förankra, o ett stort tycke för människor.
Självklart finns en del olyckliga patienter o man får ta del av många besvär. Det blir ofta så då människor söker för besvär de inte skäms för, så får man som sjukgymnast gräva på djupet o ofta inse att det ligger psykologiska förklaringar bakom. Det är många patienter som gråtit inne på mitt behandlingsrum.
För att varna lagom, för det är ju ändå det man framför allt måste ta ställning till, om man orkar yrkets baksidor, så finns det mest framsidor. Man kan ju jobba med nästan allt! Från ergonomi till elitidrott, mobilisering efter operationer till avslappning o mindfullness, personlig träning till gruppträning på äldreboenden... Listan kan göras hur lång som helst, det är nog mest fantasin som sätter gränser.
Lycka till med ditt val!
Av en slump lyckades jag komma in på din blogg där du skriver om ditt yrke, vilket jag är väldigt glad för. Det är nämligen så att jag funderar på att läsa till sjukgymnast, men kan inte bestämma mig för om yrket passar mig. Har du några synpunkter på varför man borde/ inte borde bli sjukgymnast?
Vilka egenskaper man bör ha för att klara yrket? Kan det vara så att vissa inte passar i yrket?
En annan tanke jag har är om yrket är psykiskt påfrestande? Om man möter väldigt många rädda och olyckliga människor?
Vore guld värt om du hade tid att svara på mina frågor.
Ha det bra
Hälsningar /Erik
Hej Erik!
Att plugga till sjukgymnast öppnar många dörrar inom både friskvård- och sjukvårdsbranchen. Det är också en väldigt bra grundkompetens om man som jag, är intresserad av att jobba med träning o hälsa.
Min personliga åsikt är att det är ganska slitigt att jobba heltid med patienbehandlingar då många, men absolut inte alla, patienter har en förväntan på att de lämnar in sig på reparation. De har väntat länge med att söka för sina besvär o när de väl gör de vill de bli lagade på momangen. Nu har ju de gjort sitt. För att vara en bra sjukgymnast krävs ständig närvaro, ambition att motivera o inspirera, lära o förankra, o ett stort tycke för människor.
Självklart finns en del olyckliga patienter o man får ta del av många besvär. Det blir ofta så då människor söker för besvär de inte skäms för, så får man som sjukgymnast gräva på djupet o ofta inse att det ligger psykologiska förklaringar bakom. Det är många patienter som gråtit inne på mitt behandlingsrum.
För att varna lagom, för det är ju ändå det man framför allt måste ta ställning till, om man orkar yrkets baksidor, så finns det mest framsidor. Man kan ju jobba med nästan allt! Från ergonomi till elitidrott, mobilisering efter operationer till avslappning o mindfullness, personlig träning till gruppträning på äldreboenden... Listan kan göras hur lång som helst, det är nog mest fantasin som sätter gränser.
Lycka till med ditt val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar