Jag ska försöka mig på att ge dig Carin lite svar på dina frågor, några av dem iaf :)
Du skrev ju en lång "kommentar" till föregående inlägg, så för er som undrar vad Carin har för bakgrund kan ni läsa där.
Ur Carins "brev": Mina svar
Min fundering nu är egentligen vad jag ska göra härnäst.. Osteokondrit är tydligen brosk som lossnat eller sitter löst. Vad ska jag göra åt det? Läste lite om glukosamin och kondroitin och undrar om ni har någon erfarenhet av det? Det beror på hur brosket sitter o var det kommer ifrån. Sedan är min åsikt att det kanske egentligen inte spelar ngn roll, utan att man får försöka fokusera på vilken behandling som fungerar för dig. Om man kan hitta ngt som lindrar så är det ju egentligen skit samma om det fortsätter att vara kvar där eller om kroppen tar hand om det.
Knäppningarna som jag får ibland, har det med brosket att göra? Det beror på vad det är för knäppningar. "Rejäla" knäppningar som uppstår när man ex snabbt går ner i huksittande beror oftast på ligament som "hoppar" över "knölar". Om det sprakar lite i knäet när du rör knäskålen, typ mer knastrar, då är det troligtvis brosket.
En del verkar mena att besvär med brosk lättar med tiden, medan andra säger att "nej brosk som lossnat/slitits bort läker absolut inte ihop av sig själv", ungefär.. Förvirring, vet inte vad jag ska tro på.. Det vet inte jag heller :) Nej, men ärligt är det nog väldigt individuellt. Jag förstår att läkningstiden i vilket fall som helst varierar från person till person. Men kan ni säga ungefär hur lång tid det tar? Handlar det om månader? Eller år? Det beror på vad du gör härnäst o hur din rehab fungerar. Kan ta några månader o resten av livet. Oftast brukar jag utgå från att det tar lika lång tid att bli bra som man har "samlat på sig besväret".
Vad har ni för tips till mig? Vad gör man åt en förslitning? (om det nu är det jag har?). Är det styrketräning av lår/knä/höft/rygg m.m. som gäller? Kan jag förvärra det på något sätt? Känns som om jag prövat det mesta men fortfarande står och stampar på samma ställe.. Aningen bättre har det blivit iofs. Det var t.ex. längesen jag hade vilovärk. Men jag har inte testat springa ännu för jag anar att det inte skulle gå särskilt bra. Försöker alternativträna så mycket som möjligt istället. Cyklar en del, simmar och tränar styrketräning, det känns oftast bra.
Om du inte redan har fått hjälp av en sjukgymnast skulle jag kontakta en. Ngn som kan göra en ordentlig bedömning av varför du får besvär. Problem med brosk i knäna, diverse ödem o åldersförändringar är relativt vanligt, det handlar om att skapa rätt förutsättningar för att träna med det. Jämnhet i muskelstyrka fram- o baksida lår, säte o underben, bål kan vara viktiga faktorer. Stramhet/rörlighetsskillnader framsida/baksida, insida/utsida är andra saker man bör titta på. En ordentlig genomgång helt enkelt. O är det löpa du vill, en ordentlig löpanalys.
Så alltså, ditt nästa steg, hitta en vettig sjukgymnast som ser till helheten, så att ni tillsammans kan prova er fram till en behandlingform som fungerar.
måndag, december 05, 2011
fredag, november 04, 2011
Knäbesvär utan magnetkamerafynd
En fråga jag fick igår:
Precis som din naprapat rekommenderade tycker jag att du ska göra knäböj. Om du behöver stretcha baksida lår är svårt för mig att bedöma, men är du kort där så är det givetvis lämpligt.
Det jag tycker att du ska göra är att träna baksida lår. Välj övningar som utgår från raka ben (då tränar du automatiskt den "friska" delen av popliteus samt skyddar dig för ytterligare skada genom att vara starkare i baksida lår). Kör allt som funkar o som inte gör ont. Om du har en bristning är det viktigt att hålla igång cirkulationen men att i akut skede (iaf första veckan), undvika smärtprovokation.
Sammanfattningsvis - gör som naprapaten rekommenderat o lägg till övningar för baksida lår!
Hittade din blogg och tänkte att jag kanske skulle dra iväg en fråga. Jag har fått problem med popliteus i mitt högerknä efter en översträckning, jag var hos ortoped och gjorde magnetröntgen och där konstaderades det att det inte var korsband/minisk eller ledband så då begav jag mig till en naprapat som sa att det var popliteus som var "skadad". Jag tänkte fråga om du känner till några rehabliteringsövningar för just popliteus, det jag har fått av naprapaten var enbensknäböj med fokus på att gå ner helt rakt (böjer lätt knäet inåt) samt stretcha hamstrings, har du några fler tips? Mvh Victor
--
Ja du Victor, jag tycker nog att du kan göra lite mer själv :) Popliteus är en liten muskel på baksidan av knäet som har till uppgift att påverka tibia (det kraftigare av underbenen)/rotera så att knäleden kan böjas. Den aktiveras alltså initialt i böjningen av benet.Precis som din naprapat rekommenderade tycker jag att du ska göra knäböj. Om du behöver stretcha baksida lår är svårt för mig att bedöma, men är du kort där så är det givetvis lämpligt.
Det jag tycker att du ska göra är att träna baksida lår. Välj övningar som utgår från raka ben (då tränar du automatiskt den "friska" delen av popliteus samt skyddar dig för ytterligare skada genom att vara starkare i baksida lår). Kör allt som funkar o som inte gör ont. Om du har en bristning är det viktigt att hålla igång cirkulationen men att i akut skede (iaf första veckan), undvika smärtprovokation.
Sammanfattningsvis - gör som naprapaten rekommenderat o lägg till övningar för baksida lår!
Etiketter:
Baksida lår/hamstrings,
Knä,
Knäinstabilitet,
Knäskada,
Korsband,
Popliteus
onsdag, november 02, 2011
Biceps
Vilken underbar höst!
Jag fick denna soliga, vackra dag ett mail från en tjej som heter Therese:
Hej!
Ja du, det är lite svårt att avgöra vad det är. Dels kan det ju helt enkelt bara vara rejäl träningsvärk som går till sig på ett par dagar. Har du lite otur kan det ju vara lite större bristningar i några muskelfibrer o då kan det ta lite längre att bli bra o krävas lite mer.
Jag fick denna soliga, vackra dag ett mail från en tjej som heter Therese:
Hej!
I morse vaknade jag upp och hade jätteont i vänster arm, vid armvecket.
Det går knappt att sträcka ut armen för att det gör så ont, och det gör även ont att böja armen mycket. Jag misstänker att det kan vara bicepsfästet eller nåt, eftersom det gör ont i biceps mot armvecket och strålar ner till underarmen lite. Även i höger arm har jag ont på samma ställe, men inte lika illa som i vänster. Igår styrketränade jag biceps ganska kraftigt, hänger säkert ihop med det. Jag är inte otränad annars och brukar styrketräna, men kanske inte så mycket som jag gjorde igår. Vad tror du att det är, och hur länge kommer det att göra ont?
Ja du, det är lite svårt att avgöra vad det är. Dels kan det ju helt enkelt bara vara rejäl träningsvärk som går till sig på ett par dagar. Har du lite otur kan det ju vara lite större bristningar i några muskelfibrer o då kan det ta lite längre att bli bra o krävas lite mer.
Allmäna råd oavsett:
Försök att hålla i gång o röra dig/armen så naturligt som möjligt.
Sträck försiktigt ut armen fullt, till ytterläge, någon gång i timmen.
Undvik tyngre belastning men det är inte farligt när det gör lite ont.
Om man vill kan man ta lite antiinflammatoriska tabletter för att dels smärtlindra men hjälpa till att hämma en ev inflammation.
Är det träningsvärk kan det hända att du har ännu ondare i morgon :(
Om du inte blir bättre på säg 5 dagar, får du gärna skriva till mig igen, så kanske du har fått ngt nytt symptom som kan guida oss vidare.
Lycka till,
- Lovisa
Etiketter:
Muskelbristningar,
Träningsvärk
onsdag, oktober 19, 2011
Hej igen
Nu var det vansinnigt längesedan jag skrev här. Det beror främst på att jag inte har fått några frågor av er. Är det verkligen ingen av er som funderar över något?
Jag svarar gärna så gott jag kan :)
Jag svarar gärna så gott jag kan :)
torsdag, september 08, 2011
Dukan proteindag frukost
Då var det dags igen. Efter många veckor av frosseri, framför allt senaste veckan då jag "varit tvungen" att äta upp de två kilon marsipan som vart över efter tårtdekorationerna till bröllopstårtan. Åt dessutom chips till frukost igår o kände att det fick räcka. Trots extremt ohälsosamt födointag sedan bröllopet har jag "bara" gått upp drygt 1 kg de senaste veckorna.
Idag började jag tillsammans med en kollega som jag peppat att hänga på, med en proteindag. Jag har fått några mail med frågor om vad jag äter under de olika faserna så här är en bild på hur en frukost kan se ut. Eller ett mål för den delen, jag är inte så noga med vad som är vad, äter det jag är sugen på.
1 kokt ägg med örtsalt samt en skål med "yoghurt". Jag tar en halv burk lättkvarg (eller lättkesella, det är typ samma sak) o blandar med Fun light. Gott o enkelt. Den andra halvan av burken brukar jag blanda ihop med Fun lighten o ta med till jobbet som mellis.
Idag började jag tillsammans med en kollega som jag peppat att hänga på, med en proteindag. Jag har fått några mail med frågor om vad jag äter under de olika faserna så här är en bild på hur en frukost kan se ut. Eller ett mål för den delen, jag är inte så noga med vad som är vad, äter det jag är sugen på.
1 kokt ägg med örtsalt samt en skål med "yoghurt". Jag tar en halv burk lättkvarg (eller lättkesella, det är typ samma sak) o blandar med Fun light. Gott o enkelt. Den andra halvan av burken brukar jag blanda ihop med Fun lighten o ta med till jobbet som mellis.
Etiketter:
Dukan fas 1,
Dukandieten,
Proteindag
onsdag, september 07, 2011
Löpning o knäsmärtor
Löpning är som jag skrivit här på bloggen, en helt fantastisk motionsform. Tyvärr är jag inte så förtjust i det själv, men hoppas att jag någon gång i framtiden ska börja gilla det. Testar regelbundet o även fast det går ganska bra, tycker jag att det är så trist. Meeeen, Evy Palm började ju springa först efter 40, så än är hoppet inte ute :)
Nu till veckans löparproblemmail:
Hej!
Började springa för cirka två månader sen, har inte kunnat springa innan för har fått sån attans huvudvärk. Men nu har jag av ngn anledning kunnat börja springa utan att få migrän direkt efter=stor lycka!!! Har sprungit flera ggr i veckan, känts bra i leder osv. Men idag hade jag lite känningar i höger knä innan jag stack iväg på min runda, värmde upp lite lätt och stack iväg ändå. Kände det litegrann när jag sprang men när jag sprungit halva rundan ungefär gjorde det så ont i knät och upp i höftböjaren så jag var tvungen att avbryta. Nu gör det fortfarande ont i knät (försöker känna efter var och smärrtar nog mest på insidan) och höftböjaren, båda gör lika ont. Vet du vad jag kan ha hittat på, hur jag ska se till att jobba med detta så jag kan fortsätta springa, tror du det kommer försvinna av sig själv? Kan det vara att jag behöver nya skor/stärka upp knä för att det blivit en chock när jag börjar springa, eller har jag gjort ngt annat som ställt till det?
Tack på förhand!
Mvh Jenny
Kul att det fungerar bra för dig att springa! Som du själv är inne på så ställer löpning ganska höga krav på styrkan för att man ska slippa skador. Förutom bålen så behöver du vara stark i benen, både framsida baksida lår, säte o underben/vader.
Ditt problem låter lite som att du fått en överansträning av en muskel som heter M. Sartorius.
Du kan ju själv se på bilden vars den sitter. Känns det som att det kan vara den?
Den brukar kunna krångla lite om man i sin löpning inte riktigt har styrkan och/eller rörligheten i sätet, framsida lår o höftböjare (oftast är det en kombination men kan ju självklart även bara vara en orsak).
Styrketränar du något som komplement till löpningen? Annars är det mitt första tips. Sedan är det viktigt att o hur du stretchar. Du nämner själv skovalet, men i ditt fall tror jag inte att det är det som ligger bakom problemet. Har du ett par gamla skor kan det ändå vara en bra investering med ett par nya om du springer mycket, då dämpningen ofta försämras ganska fort med åldern.
Tips på bra skosajt om du vet vilken modell o storlek du ska ha, billigt från England.
Lycka till!
En av många fotbollsspelare med knäbesvär
hej hej lovisa.
Jag är en 21 årig kille som spelar å tränar fotboll 3-4 ggr i veckan.
Det var så att för en vecka sedan hade vi match och jag fick en tackling i sidan och landade konstigt på mitt vänstra ben/knä,
minns inte men kan ha haft benet fullt utsträckt när jag landade.
Jag är orolig att de kan vara en knäskada, för idag gör det ont på utsidan av knät och en bit ner.. när jag går och joggar så ömmar det men när jag trycker ifrån för att springa fort så smärtar de väldigt mycket.
även om jag slappnar av i foten och skakar på benet så foten "dinglar" så gör det väldigt ont också.
det ömmar även lite mer när ja går i trappor.
har läst på om skador med menisken men tror inte att symptomen är desamma!
kan de vara nått med ledbanden?
tack på förhand!
MVH Rasmus.
Sedan fick jag ett till mail :)
hejsan, det är rasmus igen som gjort illa sig på fotbollen.
jag kan tillägga att jag var på gymmet här om dagen och tränade lite ben för att se hur de skulle kännas.
benböj och maskin för framsida lår gick jättebra och det smärta inte någonstans. men när jag lag mig på baksida lår maskinen och skulle köra så var det tvärstopp och de gick inte att köra.
så när jag använder baksida lår så smärtar de på framsidan/yttersidan av smalbenet precis under knäet!
kan de vara nå muskelfäste som kraschat eller vad tror du?
hoppas jag hör ifrån dig så snart som möjligt.
MVH rasmus
O nu till mitt svar...
Det första jag tycker att du ska göra Rasmus är att boka tid hos en sjukgymnast. Ibland är det lite väntetid o vad det låter skulle du behöva en bedömning ganska snart (eftersom du vill träna mycket o spelar fotboll ofta). Knän kan ofta vara lite luriga att undersöka manuellt (utan rtg eller magnetkameraundersökning utan bara med händerna) i akut skede så muskulaturen kring ofta spänner emot för att skydda. Nu några dagar senare är det perfekt.
Som vanligt är det ju lite lurigt när jag inte får se o testa ditt knä, men som förstahypotes låter det som att antingen ditt bakre korsband eller yttre ligament i knäet fått sig en törn. I bästa fall är det bara en översträckning de råkat ut för. Som du själv funderar på så kan det också vara ett av fästena på baksida lårmuskeln som blivit skadat.
Så - besök en sjukgymnast. Återkom sedan gärna med mer frågor om rehabiliteringen utifrån vad du får för diagnos!
/Lovisa
Etiketter:
Baksida lår/hamstrings,
Fotbollsskada,
Knäskada,
Korsband
Några ögonblick från bröllopet
Vi hade en alldeles alldeles underbar dag med nära o kära! Det är den absolut bästa dagen i mitt liv, allt var helt magiskt.
Vår fotograf Malin Lundqvist tog massor av fina bilder, här får ni se några :)
O snart ska jag ta o svara på lite mail med frågor som jag fått, så välkomna åter <3 /Fru Kemi
Vår fotograf Malin Lundqvist tog massor av fina bilder, här får ni se några :)
O snart ska jag ta o svara på lite mail med frågor som jag fått, så välkomna åter <3 /Fru Kemi
fredag, augusti 12, 2011
Bröllopsform med Dukan
Nu är det bara drygt två veckor kvar till bröllopet. Jag har egentligen inte tid att sitta vid datorn o göra annat än trycksaker, men ni vet hur det är, det är som på studietiden under tentaperioden. Det man borde göra blir lixom mindre intressant ;) Som tur är är bröllopsplanering otroligt roligt så det ska nog hinnas med det också.
Jag tänkte bara skiva lite om hur vi har tappat lite kilon båda två, nu inför den stora dagen. Vi snackar inte om en himlans massa kilon tappade, men vi har gått ner ca 10 kg var, mer än jag både hade förväntat mig o hoppats på.
I början av maj fick vi tips av min mamma om en diet hon halvhakat på, Dukandieten. Jag tror egentligen att alla dieter mer eller mindre fungerar, bara man verkligen vill o följer dem strikt. På tre veckor gick jag från 65 kg o ner till 56. Kilon som jag inte trodde var möjliga (har inte varit under 60 sedan innan puberteten utan alltid legat mellan 60 o 65 kg).
Jag vill inte marknadsföra utan bara tipsa. Man äter vanlig, riktig mat, behöver aldrig gå hungrig (såklart sugen på skräp men när vi var två så fick vi stötta varandra, mest Martin mig som är ett godismonster). Vi har nu under semester slarvat järnet, ätit godis, glass o fika varje dag, o jag har sedan innan semester (var nere på 55 ,4 då), gått upp endast ett kilo. Nu blir det åter till proteindagar, flera stycken på raken :)
Med min bakgrund o utbildning trodde jag aldrig att jag skulle kunna gå ner så mycket utan motion, men eftersom jag varit opererad om vartannat under våren har jag verkligen inte tränat något alls, o ändå med förbluffande goda resultat. Mitt mål har aldrig varit att se ut som en speta, men när man kan köpa jeans i storlek 26/32, nog är det något som gör en lite extra glad inombords.
Etiketter:
Dukandieten,
privat,
Viktnedgång,
Övervikt
torsdag, augusti 11, 2011
Höftböjarbesvär o knäinstabilitet
Nu börjar jag med mitt svar för frågan är jättejättelång :)
En träningstjej som undrar över besvär med höftböjare samt knä, ffa kopplat till löpning. Läs gärna vidare om du vill veta mer.
Hej!
En träningstjej som undrar över besvär med höftböjare samt knä, ffa kopplat till löpning. Läs gärna vidare om du vill veta mer.
Hej!
Höftböjaren - Bäckenet "tippas framåt", heter det när det roterar framåt, oftast pga kort muskulatur i just höftböjare. Stretcha är bra, stå gärna upp/ligg på mage för att variera med sittande ställning (sträcker ut muskulaturen). Styrketräna o träna på du, men gärna i övningar där du "tvingas ut i ytterläge", sk aktiv rörlighetsträning, ex utfallsgång, utfall, rumplyft, sätesstyrkemaskiner där man ex pressar foten mot taket... Du förstår säkert hur jag menar, sök dig till övningar som "stretchar" samtidigt.
Knäet - Det låter som att du har ett lite instabilt knä. Detta kan ha att göra med genetik, att du är generellt rörlig, eller att du ngn gång "töjt ut" eller i värsta fall skadat/dragit av ngt eller några ligament som ska stabilisera i leden. Det man kan göra ickekirurgiskt är att stärka upp muskulaturen kring knät, att stretcha vid behov i syfte att eftersträva jämnhet framsida/baksida lår, hållningsträning o löpteknikträning. Skor påverkar självklart också, men om du frågar mig, inte lika mycket som sko- o inläggsförsäljarna gärna belyser. Knäskydd/ortoser är inte heller någon favorit men det kan vara till hjälp för att lära kroppen hur det passar dig bäst att belasta.
Lycka till o hör av dig om du vill veta mer :)
Hej!
För ca 3 år sedan tränade jag ganska hårt. Löpning flera gånger i veckan samt styrketräning. Dessutom gjorde jag dumt nog 100 situps & "låg och cyklade" varje dag i flera månader. Fick problem med höftböjarna och mitt löpsteg blev minimalt. När jag skulle upp på en trotoarkant ville jag helst hjälpa till och "lyfta upp benet" eftersom höftböjarna krånglade. Jag slutade löpträna pga av detta och blev mkt mer noggrann med stretching. Gick till en naprapat, kiropraktiker, sjukgymnast. Minns inte vilken av dessa som sa det, men det enda som konstaterades var att mitt bäcken roterade.
Därefter har jag bara hållit igång med diverse pass men inte haft ngt "flyt" i träningen. Sitter stilla väldigt mycket under större delen av året pga studier.
Förra våren började jag jogga lite smått igen, men kände direkt av höftböjarna. Gick då till en sjukgymnast som gav rådet att stretcha mer och inte träna "så mycket", trots att jag ju knappt tränade 2 ggr/vecka (varav 1 gång lugnt jogging och 1 styrkepass) och då dessutom lugnt! Under vintern har jag gått på pass cirka 2 gånger i veckan.
Även denna vår, när jag skulle ut på första joggingturen ömmade höftböjarna rejält och det känns som om löpsteget blir jättekort och ex intervallträning (med löpning) känns helt omöjligt! Jag har dock joggat sedan i maj detta år och håller fortfarande igång 3 ggr/vecka. Tycker på ett sätt att det blivit lite bättre, eftersom jag kan springa längre utan att känna av problemen. Kan numera springa 7km, gentemot tidigare knappa 2km. Känns så tungt att ha dessa problem då jag känner mej så sporrad för min kondition har blivit markant bättre och jag känner att jag vill springa och kan springa men höftböjarna och knäet ställer till det på löprundan
MEN till och från känns det som om jag får "luft" i knäet, ffa vä. Det är insidan av knäet och när jag springer i skog och mark känns det som om benet från knäet och nedåt pekar utåt och att jag vill "knäcka till det", så att säga. Instabilt. Jag stretchar höftböjarna men känner av dem när jag springer, ibland mer eller mindre. Även efter pass kan jag känna av dem och de känns alltid ömma.
Är det farligt för mej att löpträna? -Jag har resonerat som så i år, att så länge det inte känns värre så fortsätter jag, men sen dök det här med knäet upp och det har jag inte kännt av tidigare i år, men har däremot haft symptomen tidigare för några år sedan.
Kan felet sitta i fel skor, att jag kanske behöver ett stöd på insidan foten när jag springer?
Tack på förhand
Hej!
För ca 3 år sedan tränade jag ganska hårt. Löpning flera gånger i veckan samt styrketräning. Dessutom gjorde jag dumt nog 100 situps & "låg och cyklade" varje dag i flera månader. Fick problem med höftböjarna och mitt löpsteg blev minimalt. När jag skulle upp på en trotoarkant ville jag helst hjälpa till och "lyfta upp benet" eftersom höftböjarna krånglade. Jag slutade löpträna pga av detta och blev mkt mer noggrann med stretching. Gick till en naprapat, kiropraktiker, sjukgymnast. Minns inte vilken av dessa som sa det, men det enda som konstaterades var att mitt bäcken roterade.
Därefter har jag bara hållit igång med diverse pass men inte haft ngt "flyt" i träningen. Sitter stilla väldigt mycket under större delen av året pga studier.
Förra våren började jag jogga lite smått igen, men kände direkt av höftböjarna. Gick då till en sjukgymnast som gav rådet att stretcha mer och inte träna "så mycket", trots att jag ju knappt tränade 2 ggr/vecka (varav 1 gång lugnt jogging och 1 styrkepass) och då dessutom lugnt! Under vintern har jag gått på pass cirka 2 gånger i veckan.
Även denna vår, när jag skulle ut på första joggingturen ömmade höftböjarna rejält och det känns som om löpsteget blir jättekort och ex intervallträning (med löpning) känns helt omöjligt! Jag har dock joggat sedan i maj detta år och håller fortfarande igång 3 ggr/vecka. Tycker på ett sätt att det blivit lite bättre, eftersom jag kan springa längre utan att känna av problemen. Kan numera springa 7km, gentemot tidigare knappa 2km. Känns så tungt att ha dessa problem då jag känner mej så sporrad för min kondition har blivit markant bättre och jag känner att jag vill springa och kan springa men höftböjarna och knäet ställer till det på löprundan
MEN till och från känns det som om jag får "luft" i knäet, ffa vä. Det är insidan av knäet och när jag springer i skog och mark känns det som om benet från knäet och nedåt pekar utåt och att jag vill "knäcka till det", så att säga. Instabilt. Jag stretchar höftböjarna men känner av dem när jag springer, ibland mer eller mindre. Även efter pass kan jag känna av dem och de känns alltid ömma.
Är det farligt för mej att löpträna? -Jag har resonerat som så i år, att så länge det inte känns värre så fortsätter jag, men sen dök det här med knäet upp och det har jag inte kännt av tidigare i år, men har däremot haft symptomen tidigare för några år sedan.
Kan felet sitta i fel skor, att jag kanske behöver ett stöd på insidan foten när jag springer?
Tack på förhand
Etiketter:
Höftböjare,
Knä,
Knäinstabilitet
Belastningsrelaterad värk i vader o framsida lår
hej
Jag heter madelen, är 25 år och jobbar som timvikare på en rad olika behandlingshem och boenden.
Jag har rätt ofta ont (känns som träning/växtvärk) i vaderna o även, framsidan av låren. När jag inte jobbar så känns detta besvär på natten. Men jag sover hur bra som helst, tar inga mediciner osv.
Något som hjälper är att bada i varmt vatten eller stretcha innan jag sover.
I mitt jobb går jag väldigt mycket, rör på mig i stort sätt hela tiden. går böjer, sträcker på mig osv.
Bevären ont är fel ord, men det känns som sagt som träningsvärk och växtvärk samtidigt. det är inget som direkt gör det värre, det började för ca 4 månader sedan då jag började jobba mer. I samma veva bytte jag även säng.
Hoppas att du kan hjälpa mig med några tips
mvh madelenHej Madelen!
Det är lite lurigt att utifrån den information du skrivit i ditt mail göra en bedömning, det är lite mer jag skulle vilja veta först. Tränar du något? Hur är du generellt byggd? Har du haft liknande besvär tidigare i samband med ex träning?
En tanke är dock ändå att det kan vara en form av kompartmentsyndrom, alltså att muskulaturen inte får tillräckligt med syre (du kan läsa lite mer om det här på bloggen om du i sökfältet skriver in "kompartmentsyndrom"). Vad det kan bero på att du får dessa besvären är delvis genetiskt, men det du kan påverka är ju att träna upp dig lite mer styrkemässigt (om du nu inte redan styrketränar mycket), stretcha framsida, baksida lår o framsida underben o vader, testa att använda stödstrumpor, hållningsträna (ffa utifrån knänas o fotledernas position) o använda bra skor.
Skriv gärna lite mer info i kommentatorsfältet så ska jag fundera vidare :)
tisdag, juli 26, 2011
Ursäkta dröjsmålet...
Jag har varit oerhört inaktiv här senaste tiden. Ber om ursäkt till alla er som mailat frågor o inte fått svar, men det kommer tyvärr dröja ytterligare. Eller tyvärr o tyvärr, jag har varenda ledig minut som är över, ägnat mig åt att planera vårt bröllop :o)
Vi gifter oss i Tärendö kyrka den 27:e augusti, så efter det får det bli te o svara.
Tack för ert tålamod <3
Vi gifter oss i Tärendö kyrka den 27:e augusti, så efter det får det bli te o svara.
Tack för ert tålamod <3
tisdag, maj 03, 2011
Löparknä
Ja ni, visst blir man lite lockad av vårvädret att ta sig ut på en löptur? Jag tycker egentligen inte alls om att springa, men den kommande månaden på året brukar jag alltid göra ett försök att komma igång. Hoppas innerst inne att jag ett år helt plötsligt ska älska det, o visst är det så man säger, att plötsligt händer det?
Därför känns det extra bra att svara på denna "högaktuella" fråga;
Hej!
Nu har ju verkligen löparsäsongen börjat på allvar och jag hade tänkt försöka komma igång med löpningen men redan på min första runda fick jag snabbt väldigt ont på utsidan vänster knä. Smärtan ökade med tiden och tillslut klarade jag inte av att springa pga smärtan. Minskade när jag började gå istället. Därefter hela tiden haft en molande värk i båda knäna men främst vä. Även i vila. Gör också ont när jag cyklar. Inte tagit mig ut på någon ny löprunda.
Tränar i vanliga fall lite innebandy samt lite gym och gruppträning/step. Under våren ibland känt av lite värk i knäna av och till men inte som nu.
Kan det vara ett så kallat löparknä? Vad kan jag själv göra åt det?
Tack på förhand!
mvh Sofia
Hej Sofia o alla andra löpare där ute!
Det låter precis som just "löparknä". Det är i praktiken en överansträngning av fästet för ett senstråk som heter Tractus iliotibialis också kallat Iliotibialisbandet.
Den korta muskeln som är i framkant av bandets fästzon är hos de flesta jättesvår att stretcha/komma åt. Man kan försöka sig på olika varianter av benkorsning men det är som sagt inte alla som kan få till just denna stretch beroende på hur muskulaturen sitter o hur rörlig man är, om man har ett annat lår som är ivägen etc.
Det man kan göra i form av stretch är att stretcha sätet. Både genom att pressa ner knät o även att dra knät mot motsatt axel.
För att jobba vidare med att förebygga besvären så är det givetvis viktigt att stretcha så att man är "jämn" fram/bak o insida/utsida av låret. Höftböjare o bål påverkar också löpsteget mycket.
Avseende träning så utöver löpteknik, så generell styrketräning. Många är starka i framsidan av låret men inte i baksidan (man behöver inte vara lika stark men ca 2/3 av framsida lårstyrkan bör man ha i baksida lår för att belastningen på knälederna ska bli så gynnsam som möjligt).
Som ni förstår är det ett ganska komplext problem. Att ta hjälp av en sjukgymnast eller PT som kan göra en löptekniksanalys o även testa styrka o rörlighet, kan vara en lösning om man inte får bukt med besvären på annat sätt.
Vill ni ha fler tips o råd är ni välkomna att höra av er.
Lycka till!
Därför känns det extra bra att svara på denna "högaktuella" fråga;
Hej!
Nu har ju verkligen löparsäsongen börjat på allvar och jag hade tänkt försöka komma igång med löpningen men redan på min första runda fick jag snabbt väldigt ont på utsidan vänster knä. Smärtan ökade med tiden och tillslut klarade jag inte av att springa pga smärtan. Minskade när jag började gå istället. Därefter hela tiden haft en molande värk i båda knäna men främst vä. Även i vila. Gör också ont när jag cyklar. Inte tagit mig ut på någon ny löprunda.
Tränar i vanliga fall lite innebandy samt lite gym och gruppträning/step. Under våren ibland känt av lite värk i knäna av och till men inte som nu.
Kan det vara ett så kallat löparknä? Vad kan jag själv göra åt det?
Tack på förhand!
mvh Sofia
Hej Sofia o alla andra löpare där ute!
Det låter precis som just "löparknä". Det är i praktiken en överansträngning av fästet för ett senstråk som heter Tractus iliotibialis också kallat Iliotibialisbandet.
Det man kan göra i form av stretch är att stretcha sätet. Både genom att pressa ner knät o även att dra knät mot motsatt axel.
För att jobba vidare med att förebygga besvären så är det givetvis viktigt att stretcha så att man är "jämn" fram/bak o insida/utsida av låret. Höftböjare o bål påverkar också löpsteget mycket.
Avseende träning så utöver löpteknik, så generell styrketräning. Många är starka i framsidan av låret men inte i baksidan (man behöver inte vara lika stark men ca 2/3 av framsida lårstyrkan bör man ha i baksida lår för att belastningen på knälederna ska bli så gynnsam som möjligt).
Som ni förstår är det ett ganska komplext problem. Att ta hjälp av en sjukgymnast eller PT som kan göra en löptekniksanalys o även testa styrka o rörlighet, kan vara en lösning om man inte får bukt med besvären på annat sätt.
Vill ni ha fler tips o råd är ni välkomna att höra av er.
Lycka till!
fredag, april 08, 2011
Korsbandsrekonstruktion
Frida ställde en fråga till mig för ett litet tag sedan, här kommer mitt svar, förhoppningsvis bättre sent än aldrig. Hon har flera frågor så jag svarar efter hand (mina svar i antikva, "rak stil").
Jag har några frågor till dig som sjukgymnast.
Lite bakgrund, jag är korsbandsopererad sen 4 månader tillbaka där man gjort ett nytt korsband av två senor från hamstrings. Under fyramånaderstesterna förra veckan brast en av senorna, så nu har jag två kvar. Vad jag har förstått så kan inte senor hitta varandra igen och jag kommer aldrig ha mer än två senor som fäster hamstrings?
I ditt fall verkar det som att senorna gått av helt o då har de mycket svårt att hitta tillbaka (man ska aldrig säga aldrig när det gäller människokroppen men sannolikheten är mycket liten). Då senorna gått av har även kärlen o nerverna gått av o då har senan ingen väg att följa. Är det en del av en sena som gått av som finns det enstaka fall där senan hittar tillbaka, men även det är ovanligt. Som du kan se på bilden nedan är det ganska kraftiga senor som fäster hamstrings in mot underbenen o jag har svårt att tro att de tagit en större del av senorna. Jag tror o hoppas att du klarar dig på det du har kvar.
Jag undrar också lite om skillnaden på fästen och senor, en muskelbristning läker ut av sig själv men inte senorna?
Muskelfästen består av senor men till olika stor del. Vissa muskelfästen är senor en lång bit, exempelvis vadmuskulaturen som går via hälsenan, medans andra muskler har mycket kortare sena (knappt någon). På bilden nedan ser du hur det ser ut i just lårets baksida. Den största skillnaden är mellan muskel o sena. Muskulatur har riklig cirkulation (kärlförsörjning) o oftast är det bara några muskelfibrer som går av. De kan sedan följa de oskadade o hitta tillbaka (fast oftast kvarstår ärrvävnad o muskeln blir känsligare för nya bristningar).
Vad skulle då hända om alla senor lossnade då jag nu har två redan skadade och svaga senor som är sköra?
Skulle alla senor gå av så får man ta nytt beslut om det är värt att operera igen. De senor du har kvar vet man ju inte huruvida de också är sköra. De kan ju faktiskt vara ganska starka. Det man skulle kunna göra vid en operation är att man leta rätt på den senändar som gått av o sedan "syr" man fast dem igen.
Jag själv har kontakt med sjukgymnast, men det kommer ta ett tag innan jag träffar henne igen och denna fråga grämer mig. Detta har aldrig hänt förut så ingen vet riktigt hur man ska gå vidare. Skulle vilja ha fler synvinklar på det hela. Är tacksam för svar.
/Frida
Hoppas att ni blev lite klokare. Ingen rolig grej det där, måste vara ovanligt mycket otur. Nu håller jag tummarna för dig Frida framöver!
Jag har några frågor till dig som sjukgymnast.
Lite bakgrund, jag är korsbandsopererad sen 4 månader tillbaka där man gjort ett nytt korsband av två senor från hamstrings. Under fyramånaderstesterna förra veckan brast en av senorna, så nu har jag två kvar. Vad jag har förstått så kan inte senor hitta varandra igen och jag kommer aldrig ha mer än två senor som fäster hamstrings?
I ditt fall verkar det som att senorna gått av helt o då har de mycket svårt att hitta tillbaka (man ska aldrig säga aldrig när det gäller människokroppen men sannolikheten är mycket liten). Då senorna gått av har även kärlen o nerverna gått av o då har senan ingen väg att följa. Är det en del av en sena som gått av som finns det enstaka fall där senan hittar tillbaka, men även det är ovanligt. Som du kan se på bilden nedan är det ganska kraftiga senor som fäster hamstrings in mot underbenen o jag har svårt att tro att de tagit en större del av senorna. Jag tror o hoppas att du klarar dig på det du har kvar.
Jag undrar också lite om skillnaden på fästen och senor, en muskelbristning läker ut av sig själv men inte senorna?
Muskelfästen består av senor men till olika stor del. Vissa muskelfästen är senor en lång bit, exempelvis vadmuskulaturen som går via hälsenan, medans andra muskler har mycket kortare sena (knappt någon). På bilden nedan ser du hur det ser ut i just lårets baksida. Den största skillnaden är mellan muskel o sena. Muskulatur har riklig cirkulation (kärlförsörjning) o oftast är det bara några muskelfibrer som går av. De kan sedan följa de oskadade o hitta tillbaka (fast oftast kvarstår ärrvävnad o muskeln blir känsligare för nya bristningar).
Vad skulle då hända om alla senor lossnade då jag nu har två redan skadade och svaga senor som är sköra?
Skulle alla senor gå av så får man ta nytt beslut om det är värt att operera igen. De senor du har kvar vet man ju inte huruvida de också är sköra. De kan ju faktiskt vara ganska starka. Det man skulle kunna göra vid en operation är att man leta rätt på den senändar som gått av o sedan "syr" man fast dem igen.
Jag själv har kontakt med sjukgymnast, men det kommer ta ett tag innan jag träffar henne igen och denna fråga grämer mig. Detta har aldrig hänt förut så ingen vet riktigt hur man ska gå vidare. Skulle vilja ha fler synvinklar på det hela. Är tacksam för svar.
/Frida
Hoppas att ni blev lite klokare. Ingen rolig grej det där, måste vara ovanligt mycket otur. Nu håller jag tummarna för dig Frida framöver!
Etiketter:
Baksida lår/hamstrings,
Korsband
Nike + Liberty London
Läste i DN i veckan om samarbetet mellan Liberty i London o Nike. De skulle lanseras där i veckan om jag inte minns fel, men att de även att utvalda modeller skulle komma till Sverige senare i år. Nu har jag luskat fram att de lanseras 1:a maj o att de kommer att finnas på Sneakers n´ Stuff o på Caliroots (när de finns där vet jag inte men det borde ju vara i början på maj som är planen). Jag har redan hittat tre favoriter som gärna får bli mina...
De blommiga kändes så söta... Som vardagsskor är ju denna sula skön men som dansskor vill jag hellre ha de med mjukare o tunnare sula.Som de här! Riktigt coola på nära håll, flygplan är otippat mönster på träningsskor, det gillar jag.
Naturligare mönster, ser ut som löv o grenar om man tittar noga. Inte lika iögonfallande, men diskreta o snygga. Med ett par gröna skosnören skulle de bli riktigt heta :o)
tisdag, april 05, 2011
Zumba!
Min kollega Ehlin o jag, rejält trötta efter två dagars härlig utbildning. I spegeln bakom oss kan man ana kursledaren Steve Boedt i blått.
Förra veckan var jag i Stockholm så därför har jag lyst med min frånvaro här på bloggen. Det som är glädjande är att jag hunnit med en massa bra o roliga grejer :o)
I onsdags var jag på Houdinis utförsäljning i Nacka o shoppade en supersnygg luvtröja, en illgul mössa o en tunn svart dunjacka. Ju mer funktionskläder jag har desto mer vill jag vara ute o röra på mig. Perfekt!
Under torsdagen hade jag planerat hinna med en massa ärenden på stan o några dejter med gamla kompisar, men allt gick i stöpen till förmån för en dag framför datorn med min brors nya skrivare som bästa vän. 8 timmar senare hade jag skrivit ut alla inbjudningskort till höstens bröllop...
Fredag o lördag var det då Zumbainstruktörsutbildning. Jag hade inte så höga förväntningar då en kollega till mig gått den tidigare, o inte upplevt att hon fått så mycket ut av själva utbildningen. Jag däremot älskade den. Den överträffade verkligen mina förväntning tack vare kursledaren Steve som var otroligt inspirerande o grymt väl förberedd. Hans klasser var otroligt väl förberedda o det ligger troligtvis hur mycket arbete bakom som helst...
Jag hade väldigt mycket glädje av att jag instruerat BodyJam i många år o kört de flesta stegen/stilarna sedan innan, o att jag hade rörelsemönstret i stort i kroppen. Är man ny som instruktör är det nog nästan omöjligt att göra ett bra jobb efter den korta utbildningen o har man aldrig dansat latinamerikanska danser tidigare, krävs det ett enormt engagemang o många timmars träning innan man är redo.
Vill ni veta mer om utbildningen är det bara att fråga!
måndag, mars 21, 2011
Mellanfotsbesvär
Det är relativt vanligt i idrottssammanhang att man skadar sina fötter på ett eller annat sätt. Fötterna utsätts för mycket bara genom att vi springer, hoppar o landar på dem. När vi dessutom varierar underlag, ställer krav på snabba vändningar eller får för oss att vi ska sparka på bollar med dem, är de i en ännu mer utsatt position.
Jag har fått ett mail från en kille som heter Bob som beskriver följande;
Hej!
Mitt namn är Bob och jag har problem med min fot som jag skadade i måndags. Jag skulle skjuta en fotboll, men råkade skjuta på en lagkamrats fot och efter det så gjorde det väldigt ont i foten. Smärtan är liten när jag inte belastar den, men mest när jag försöker att gå eller springa. Jag har inte stukat den och den är inte svullen. Jag har även ont när jag känner och vrider på foten. Smärtan är mest i mitten av foten och jobbigast när jag verkligen trampar ner foten och det känns i mitten av fotleden. Jag har lagt tigerbalsam, men det har inte hjälpt så mycket. Smärtan har sjunkit lite men är dock kvar.
Det är som vanligt lite klurigt att veta vad du kan ha råkat ut för utan undersökning, men de två troligaste orsakerna till dina besvär är att du antingen råkat ut för en stukning av ligamenten kring mellanfotsbenen (vilket det talar för eftersom foten inte utsattes för något större våld samt att dina besvär redan är lindrigare) eller att du har haft riktig otur o drabbats av en spricka i något av mellanfotsbenen.
På bilden till höger ser Ni ligamenten kring vristen o i mellanfoten, o som ni säkert förstår, så är det inte bara de större på in- o utsidan som man kan "vricka". Stukningar av de små ligamenten brukar resultera i de besvären du beskriver. Som tur är så brukar de bli väsentligt bättre efter bara ett par-tre veckor. Det man kan göra är att se till att ha ordentligt med fotvalvsstöd i de skor man bär när man är uppe o går, för att minska belastningen lite på de skadade strukturerna.
Här ser man tydligt de olika skellettdelarna som finns i delar av fotroten, i hela mellanfoten o framåt. De som du, om du nu haft rejäl otur, kan ha råkat ut för är en spricka eller såklart i värstaste värsta fall en fraktur, i något av metatarsalbenen, utifrån de besvär du beskriver.
Mitt råd till dig är att avlasta med hålfotsstöd o i största möjliga mån undvika det som gör ont. Avvakta ytterligare en vecka o om det inte blir mycket bättre, att du nästan inte känner av något när du bara går o står, så söker du dig vidare. Antingen så går du via din vårdcentral eller så kontaktar du en sjukgymnast privat (brukar vara det enklaste sättet om man bor i en något sånär stor stad).
Lycka till o hoppas att du snart blir bättre!
Jag har fått ett mail från en kille som heter Bob som beskriver följande;
Hej!
Mitt namn är Bob och jag har problem med min fot som jag skadade i måndags. Jag skulle skjuta en fotboll, men råkade skjuta på en lagkamrats fot och efter det så gjorde det väldigt ont i foten. Smärtan är liten när jag inte belastar den, men mest när jag försöker att gå eller springa. Jag har inte stukat den och den är inte svullen. Jag har även ont när jag känner och vrider på foten. Smärtan är mest i mitten av foten och jobbigast när jag verkligen trampar ner foten och det känns i mitten av fotleden. Jag har lagt tigerbalsam, men det har inte hjälpt så mycket. Smärtan har sjunkit lite men är dock kvar.
Det är som vanligt lite klurigt att veta vad du kan ha råkat ut för utan undersökning, men de två troligaste orsakerna till dina besvär är att du antingen råkat ut för en stukning av ligamenten kring mellanfotsbenen (vilket det talar för eftersom foten inte utsattes för något större våld samt att dina besvär redan är lindrigare) eller att du har haft riktig otur o drabbats av en spricka i något av mellanfotsbenen.
På bilden till höger ser Ni ligamenten kring vristen o i mellanfoten, o som ni säkert förstår, så är det inte bara de större på in- o utsidan som man kan "vricka". Stukningar av de små ligamenten brukar resultera i de besvären du beskriver. Som tur är så brukar de bli väsentligt bättre efter bara ett par-tre veckor. Det man kan göra är att se till att ha ordentligt med fotvalvsstöd i de skor man bär när man är uppe o går, för att minska belastningen lite på de skadade strukturerna.
Här ser man tydligt de olika skellettdelarna som finns i delar av fotroten, i hela mellanfoten o framåt. De som du, om du nu haft rejäl otur, kan ha råkat ut för är en spricka eller såklart i värstaste värsta fall en fraktur, i något av metatarsalbenen, utifrån de besvär du beskriver.
Mitt råd till dig är att avlasta med hålfotsstöd o i största möjliga mån undvika det som gör ont. Avvakta ytterligare en vecka o om det inte blir mycket bättre, att du nästan inte känner av något när du bara går o står, så söker du dig vidare. Antingen så går du via din vårdcentral eller så kontaktar du en sjukgymnast privat (brukar vara det enklaste sättet om man bor i en något sånär stor stad).
Lycka till o hoppas att du snart blir bättre!
fredag, mars 18, 2011
Ut o njut!
Såhär års vill jag passa på att vara ute så mycket som möjligt. Den friska luften (om än den varit kall många dagar denna vintern) gör mig både piggare o gladare. Inbillar mig att den gör mig friskare också (det borde för övrigt heta att man går ut i friskluften o inte bara friska luften).
Reflekterade häromdagen över att det inte alltid varit så. När man var liten älskade jag som de flesta andra knattar att vara ute o leka. Det fanns ju så mycket man kunde göra utomhus o man behövde inte vara försiktig med något. Att vara ute främjade kreativiteten o gjorde leken mer tillåtande.
Under tonåren var det sedan ingen höjdare att vara ute (förutom att jag alltid älskat att åka slalom). Man hängde hellre med kompisarna hemma hos någon än var ute. I o för sig, nog fanns det saker som lockade ute, men generellt var det mer inomhus man befann sig.
Nu i vuxen ålder längtar jag ut mest hela tiden. Kom då häromdagen på en tänkbar förklaring. Klädseln.
När man var en liten knodd blev man klokt påpälsad av föräldrarna. Då man sedan kom upp i tonåren o hög snedlugg var modernt, värmdes jag aldrig av en mössa o filaskorna på fötterna kan nog inte ses som de lämpligaste vinterskorna. Dagens ungdomar har antingen skejtskor, converse eller plastskinnstövlar med hårdplastsula, inte heller att klassa som ultimata vinterplagg.
Reflekterade häromdagen över att det inte alltid varit så. När man var liten älskade jag som de flesta andra knattar att vara ute o leka. Det fanns ju så mycket man kunde göra utomhus o man behövde inte vara försiktig med något. Att vara ute främjade kreativiteten o gjorde leken mer tillåtande.
Under tonåren var det sedan ingen höjdare att vara ute (förutom att jag alltid älskat att åka slalom). Man hängde hellre med kompisarna hemma hos någon än var ute. I o för sig, nog fanns det saker som lockade ute, men generellt var det mer inomhus man befann sig.
Nu i vuxen ålder längtar jag ut mest hela tiden. Kom då häromdagen på en tänkbar förklaring. Klädseln.
När man var en liten knodd blev man klokt påpälsad av föräldrarna. Då man sedan kom upp i tonåren o hög snedlugg var modernt, värmdes jag aldrig av en mössa o filaskorna på fötterna kan nog inte ses som de lämpligaste vinterskorna. Dagens ungdomar har antingen skejtskor, converse eller plastskinnstövlar med hårdplastsula, inte heller att klassa som ultimata vinterplagg.
Nej, att jag har lärt mig att klä mig vettigt, är nog en av hemligheterna till att jag helst skulle vara ute hela dagarna. Innan jag blev introducerad i funktionsplaggsvärlden var det aldrig ren njutning, aldrig på samma sätt som nu. Mitt tips för dagen blir alltså, lägg pengarna på snygga o vettiga funktionsplagg, så håller du dig friskare, blir gladare o kreativiteten tillåts flöda. Mer utomhus till folket!
onsdag, mars 16, 2011
Avlastningsbälten, babyselar o andra hjälpmedel
Idag fick jag ett mail som fick mig att resa mig ur solstolen, lägga DNs soduko åt sidan o gå in från solen. Jag verkligen älskar att diskutera frågor som egentligen saknar rätt eller fel, utan bara handlar om att lyssna på sin kropp o hitta vad som är rätt för den. Skulle fler av oss lyssna på o lära känna vår kropp, skulle vi klara oss från mycket besvär här i livet.
Hej!
Jag undrar vad om du känner till någon studie eller fakta som säger att det är bra att avlasta tyngd i höfthöjd? Tänker då på babyselar, ryggsäckar med avlastningsbälten, och den här produkten: http://www.micrologistic.com/docs/93_Avlastningsb%E4lte_l%E5g.pdf
Kan man verkligen säga att det är bra att avlasta på höften, eller handlar det snarare om att det är bra att fördela tyngden mellan flera punkter (ex armar och höft)? Vore tacksam för svar!
Vänliga hälsningar,
Hanna
Mitt svar till Hanna blir alltså att testa. Rent teoretiskt så torde det bero på flera aspekter så som huruvida belastningen ser ut, hur man bär selen/avlastningsbältet, hur man själv ser ut i kroppen o hur man kan variera sig.
Är det man ska bära exempelvis väldigt tungt i en ände man inte kan bära nära sig om man använder ett hjälpmedel, så blir det ju inte till ngn större hjälp.
Bär man som i produkten du länkar till, alltid på samma sida o dessutom skjuter ut höften till en assymetrisk (ensidig/sidoojämn) position, så är risken att man får besvär pga det. Bär man däremot den som mannen på den vänstra bilden, rakt framför sig, så ser det ju väldigt bra ut. Dock kan det uppstå besvär här också. När jag ex gjorde lumpen så minns jag att det var många killar som fick besvär av ryggsäckarnas avbärarbälten. De fick smärtor under dem både i hud o muskulaur då de troligtvis var mkt tunt byggda just där.
Generellt så är jag positiv till hjälpmedel av denna sort. Det viktigaste är att man utgår från sina besvär o avlastar dem. Har man besvär med axlar, nacke, armar, nacke o bröstrygg känns det supervettigt att testa o förlägga belastningen längre ner. Har man däremot besvär med bäckenleder, kotglidningar/överrörlighet i ländryggen, knä- eller fotbesvär, kanske inte detta är nyckeln för dig. Då kanske det är bättre att se över lyftteknik, trappgång o avseende hjälpmedel, skor o ev stödortoser.
Vad det gäller bärselar för småbarnsföräldrar är det ofta flera fördelar (men som alltid också nackdelar). Man har händerna fria o kan göra lite mer, kan vara extra viktigt om man har flera barn. Man har barnet nära o förhoppningsvis rakt framför sig eller på ryggen vilket ger en jämn belastning som bra variation mot den tyvärr ensidiga belastning som annars lätt tar överhanden. Ofta har man tappat mycket av styrkan i överkropp o bål (särskilt om man inte tränat så mkt under graviditeten), då kan det vara skönt med avlastning för armarna, men tyvärr kan det ge mkt spänningar i nacke/axlar av axelremstrycket. Med den lilla kärleken fram på bröstet är också risken att man blir mer framåtroterad i axlarna både av axelremmarna o de mjölktunga brösten, vilket i sig kan ge besvär. Att titta ner med huvudet är också oerhört tungt för nacken. En annan baksida kan ju också vara att barnet blir väldigt glad i att bli buren... För de flesta innebär hjälpmedel i form av avlastnings vid bärande, ett sort plus i vardagen. Jag har ju valt att fokusera mest på det ergonomiska, men man får ju inte glömma att man ofta vinner en massa andra saker så som tid o glädje, av att använda dem.
Det är som ni förstår nästan omöjligt att ge specifika råd men man kan aldrig säga att något inte funkar förrän man testat det!
Hej!
Jag undrar vad om du känner till någon studie eller fakta som säger att det är bra att avlasta tyngd i höfthöjd? Tänker då på babyselar, ryggsäckar med avlastningsbälten, och den här produkten: http://www.micrologistic.com/docs/93_Avlastningsb%E4lte_l%E5g.pdf
Kan man verkligen säga att det är bra att avlasta på höften, eller handlar det snarare om att det är bra att fördela tyngden mellan flera punkter (ex armar och höft)? Vore tacksam för svar!
Vänliga hälsningar,
Hanna
Mitt svar till Hanna blir alltså att testa. Rent teoretiskt så torde det bero på flera aspekter så som huruvida belastningen ser ut, hur man bär selen/avlastningsbältet, hur man själv ser ut i kroppen o hur man kan variera sig.
Är det man ska bära exempelvis väldigt tungt i en ände man inte kan bära nära sig om man använder ett hjälpmedel, så blir det ju inte till ngn större hjälp.
Bär man som i produkten du länkar till, alltid på samma sida o dessutom skjuter ut höften till en assymetrisk (ensidig/sidoojämn) position, så är risken att man får besvär pga det. Bär man däremot den som mannen på den vänstra bilden, rakt framför sig, så ser det ju väldigt bra ut. Dock kan det uppstå besvär här också. När jag ex gjorde lumpen så minns jag att det var många killar som fick besvär av ryggsäckarnas avbärarbälten. De fick smärtor under dem både i hud o muskulaur då de troligtvis var mkt tunt byggda just där.
Generellt så är jag positiv till hjälpmedel av denna sort. Det viktigaste är att man utgår från sina besvär o avlastar dem. Har man besvär med axlar, nacke, armar, nacke o bröstrygg känns det supervettigt att testa o förlägga belastningen längre ner. Har man däremot besvär med bäckenleder, kotglidningar/överrörlighet i ländryggen, knä- eller fotbesvär, kanske inte detta är nyckeln för dig. Då kanske det är bättre att se över lyftteknik, trappgång o avseende hjälpmedel, skor o ev stödortoser.
Vad det gäller bärselar för småbarnsföräldrar är det ofta flera fördelar (men som alltid också nackdelar). Man har händerna fria o kan göra lite mer, kan vara extra viktigt om man har flera barn. Man har barnet nära o förhoppningsvis rakt framför sig eller på ryggen vilket ger en jämn belastning som bra variation mot den tyvärr ensidiga belastning som annars lätt tar överhanden. Ofta har man tappat mycket av styrkan i överkropp o bål (särskilt om man inte tränat så mkt under graviditeten), då kan det vara skönt med avlastning för armarna, men tyvärr kan det ge mkt spänningar i nacke/axlar av axelremstrycket. Med den lilla kärleken fram på bröstet är också risken att man blir mer framåtroterad i axlarna både av axelremmarna o de mjölktunga brösten, vilket i sig kan ge besvär. Att titta ner med huvudet är också oerhört tungt för nacken. En annan baksida kan ju också vara att barnet blir väldigt glad i att bli buren... För de flesta innebär hjälpmedel i form av avlastnings vid bärande, ett sort plus i vardagen. Jag har ju valt att fokusera mest på det ergonomiska, men man får ju inte glömma att man ofta vinner en massa andra saker så som tid o glädje, av att använda dem.
Det är som ni förstår nästan omöjligt att ge specifika råd men man kan aldrig säga att något inte funkar förrän man testat det!
måndag, mars 14, 2011
Diffusa bröstryggs- o skulderbesvär
Nedan beskriver Fredrik i sitt mail något som jag vet att många känner igen sig i. Han har även sökt hjälp för sina besvär men inte blivit så mycket bättre. Tyvärr är det ju så att det sällan räcker men någon enstaka manuell behandling utan man måste se till varifrån besvären kommer. Det vi som terapeuter ofta kan hjälpa till med är smärt/besvärslindring o att konstatera varifrån besvären kommer, vilka strukturer det är som ställer till det.
Jag har varit stel och öm nu i typ ett år och det går inte över. Där det är stelt och ömt är mellan och under mina skulderblad. Upplever det trögt att utsreckta lyfta upp mina armar över huvudet. Det känns även väldigt segt att vrida på överkroppen åt både höger och vänster.
Känner att jag bara blir stelare och ömmare från nacken och ner till svanken. Var hos en ostiopat för några månader sedan och han konstaterade att jag hade sned höft
Och en ryggrad som var som ett S.
Han rätta till mig och nu kan jag i alla fall sitta ner men jag är fortfarande stel och öm.
Som sagt där det är värst är skulderbladen och det faktum att det är trögt att lyft upp mina armar i luften.
Undrar nu vem jag ska gå till för att bli av med det här som aldrig verkar gå över?
Och som sagt det är inte det att jag har ont det känns bara som om jag satt fast på nåt sätt.
Vad gäller sjukgymnast eler naprapat eller vad?
Med vänlig hälsning
Fredrik
Fredrik
På bilden (de bilder jag visar här på bloggen har jag lånat från diverse sidor för att ni ska lära er så mycket som möjligt) ovan kan du se hur många muskler det är som direkt påverkar skulderbladets rörelser. Det "rutiga" till vänster på bilden föreställer ryggraden o skulderbladet ser man sedan bakifrån (hö skulderblad). Det vita benbiten som går nästan vågrätt är en benås på skulderbladet (den går ofta att känna på sig själv). Som ni ser är det muskler både på utsidan o på "basidan" av skulderbladet som påverkar dess rörelse direkt.
I ditt fall låter det som att besvären kommer från muskulaturen. Steg 1 skulle jag föreslå är att jobba med just muskulaturen (hållningsträning, cirkulation, stretch, styrketräning etc) för att du ska få tillbaka din rörlighet. Sedan måste man självklart jobba med att lista ut vad det är som orsakar dina muskelbesvär, steg 2. Detta är nyckeln till en långsiktig lösning på dina besvär.
Är det något medfött eller beror det på din hållning o arbetsställning? Är det så att du har en sk scolios (ryggraden är snirklig (S eller C formad) på ett eller annat sätt) eller kan besvären komma från en benlängdsskillnad?
Oavsett så tycker jag att du Fredrik ska söka efter mer hjälp. Hjälp med besvärslindring men ffa hjälp med att lista ut vad besvären kommer ifrån så att man kan jobba utifrån orsaken. Du kan antingen vända dig till en sjukgymnast eller en naprapat, båda yrkesgrupperna har generellt de verktygen du behöver, men leta tills du hittar en som du får förtroende för o som hjälper dig att undersöka lite djupare i dina besvär.
Lycka till!
Ett forum för alla åldrar, iaf från mitten o ner
Det är extra roligt att se att även de yngre åldrarna hittar hit. Hoppas att detta blir ett forum som alla känner sig bekväma med. Nedan följer ett mail från en kille som heter Gustav som verkar haft besvär länge.
Hejsan!
Jag skejtade hela sommarlovet för 2 år sen, och det var ett speciellt trick som fick mig att få riktigt ont i hälen och jag har haft det sen dess, men i mindre skala. Jag skulle hoppa utför en kanske 1 meter kant och landa på asfalt antingen landade jag så hårt på brädan för jag kunde inte ens gå efter hoppet eller så landade jag med nästan bara tårna och lite till på brädan men hela hälen böjdes liksom ut riktigt mycket.. Det läker aldrig och så fort jag är med på gympan i skolan så har jag riktigt ont när jag springer och efter hela gympan..
Har haft ont i 2 år nu, fast nu är det värre än förr. Kan detta vara hälsporre eller vad är det? Det läker liksom aldrig av sig självt. Har inte varit hos en sjukgymnast men nu när man verkligen vill bli i form igen till sommaren..
Tack på förhand!
Som vanligt så återkommer jag till hur svårt det är att ställa diagnos utan undersökning. I ditt fall skulle jag vilja veta var kring hälen dina besvär sitter. Är det under "hela" hälen? Är det vid framkant undertill på hälen? Är det på baksidan av hälen? Är det från hälen till någon av fotknölarna?
Hoppas att du kommer tillbaka hit så jag kan ge dig lite råd på vägen :o)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)